Mysteriet med det försvunna vattnet
Kläpp. Annat ord för bergknalle. Då förstår ni rätt bra hur vi bor! Huset ligger längst upp på sagda bergknall. Ned mot vägen har vi Monsterbacken™ och på andra sidan huset har vi hagmakerna som lutar både uppåt och nedåt. Hästarna går förnöjt och gräver fram sommarens sista gräs. Solen skiner. Det gör vattnet också. Skiner med sin frånvaro, det vill säga.
Därför fick jag, Jon och Izor pulsa i den skartäckta snön, hela vägen över åkrarna, bort till skogsbrynet och vidare ut i det okända. Där hittade vi vattenreservoaren. Under en tunn ishinna närmast locket såg allt normalt ut. Alltså finns felet någon annanstans... Hmmm...
Som ni ser är Sväljis (den lyktprydda welshen) väldigt intresserad av Voffsen.
Utöver något förnärmat skrik från Juli (gulbrun minishettis) när Julia (fuxfärgad shettis) kommer för nära så är det lugnt.
Som sagt: Väldigt intresserad!
