Morris är återupplivad! (Och Sväljis ska dö)
Bilen har så gott som återfått sin forna glans (nej, skoja bara). En vindrutetorkare ska tydligen lite likgiltigt skrapa av rutan nu, enligt Klars. Jag har dock fått mersmak för att ta hästen till affären! Så även idag blev det 10 km fram och tillbaka till ICA.
Terrängen är verkligen det brutalaste jag varit med om i träningsväg (Ja, bilden ovan föreställer vår väg till AFFÄREN)... Men det är som mamma alltid sagt: "Konditionen avgörs främst av hästens förmåga att återgå till normal puls och andning." Så att hon får lite puls och flåsar är helt okej (och behövligt)!
Ja, träningen lär minst sagt bita. Men biter det så sliter det! Därför är det extra viktigt att klämma och känna så att allt är som det ska. Julia har fått en rätt tydlig svullnad över bröstläget, frampå bogen. Jag är rädd att bröstan helt enkelt tippat i dessa (jävla) backar... Nackdelen med V-/U-formade bröstor är att anläggningsytan lätt blir liten om den inte är bra inpassad. Redan efter dagens körtur med annan inställning på bröstan såg jag skillnad! Skönt! Oavsett så har Julia inte uppvisat obehag, utan glatt frustat, travat och nu även börjat bjuda längre sträckor galopp här i backarna!
Nu sitter jag och längtar tills Klars kan följa med med Kadi..! Åh, vad vi kommer rejsa!
När vi kom hem (en normal affärstur på 2 timmar) fodrade jag rövhålet™ och co. Rövhålet i detta fall är Sväljis som fått för sig att alla ska dö brutalt vid fodring. Ingen ponny går säker! Hon hoppar baklänges och försöker slå efter alla de små! Kommer snart tippa henne utför mördarbacken™... Vad fan göra? Bara att fodra mer så hon slipper slåss om födan antar jag.
∆ Marooie •
