klappen.blo.gg

Jag är lite uppgiven. Ska det inte räcka att flytta 55 mil norrut för att få riktig vinter? Näpp. Idag anlände plusgraderna även till Höga kusten och det gör mig lite ledsen. Inte för att vädret är så elakt egentligen men jag har inte förutsättningarna att hitta på saker med mina lurvtussar när det blir såhär. Här har vi inte tillgång till något gärde att vara på och busa, köra, rida eller longera. Skog finns det inte heller om man inte är beredd att klättra uppför bergsväggar. Så vi har bara vägarna kvar att välja på, och där tar vi oss inte fram barfota. Sko? Nej. Köpa boots att brodda? Har inte råd nu när flytten har tärt så på min ekonomi. Men missförstå mig rätt, jag klagar absolut inte på att det är såhär, jag bara längtar väldigt mycket tills vi kan ta oss ut utan att slå ihjäl oss. Som tur är så är Maries Julia broddad så hon får ställa upp på lite turer, men det gör ju på sätt och vis att jag bara längtar ännu mer till att göra saker med mina hästar. 

 

Igår när vi hälsade på Jonna och Arkus efter vaccinföredraget så fick jag tillbaka mina böcker som Jonna lånat i somras, direkt imorse la jag mig i sängen med fötterna upp längs väggen och började läsa om Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter, det var flera år sedan sist. Jag reagerade direkt på att Emelie och hästen Mio (som utvecklat en egen ridteknik) påminner om Lina Zacha. Inte kanske att dom säger och menar samma saker, men jag tror att målet är detsamma. Det känns liksom rätt.

 

Jag har den senaste tiden fått så många nya tankar och idéer om ridning från alla möjliga håll. Bland annat från hästen Mio, Linas onlinekurs Bli ett med hästen (som jag halvhjärtat genomgår nu eftersom jag inte kan ta sakerna med upp i sadeln), Marie, Lollo, Liesma och Rockan. Det gör mig lite frustrerad att jag inte kan hoppa upp och testa, se vad som händer, se vad vi känner. Men den tiden kommer. Innan vi flyttade hade jag och Lollo avskedskväll och vi analyserade ridbilder/videor, diskuterade ridning och framförallt Liesma. Liesma bjöds in i samtalet på ett hörn och förklarade att vi måste hitta samma känsla i ridningen som vi har när hon stegrar på "kommando". Men för att ta oss dit behöver vi kämpa, för det blir inte lätt och det har aldrig varit lätt för oss. Enligt henne är det vår grej, så vår relation ser ut. Men för första gången så gav hon mig verktygen för att hjälpa oss ur det här, ta oss igenom hennes blockeringar. Förstår ni varför jag längtar upp på hästryggen? Fast jag vet hur jobbigt det kommer bli, så vet jag att jag har Liesma med mig i det här. Och jag längtar efter att sitta på Rockan. Jag längtar efter att bli vägledd och inspirerad av dom i ridningen. Låta dom visa hur ridning ska gå till, för det känner jag mer och mer, att det är hos dom jag ska söka kunskapen. Dom vet redan. 

 

 

Nu ska jag gå och duscha i en hink. Still no water in the vattenledningar. Imorn kommer rörmokarn. /Klara